Här kommer en liten videohälsning, om livet i London en vanlig söndag.
Och återigen: GRATTIS till mina kära systrar som fyller år idag! Hoppas att ni alla haft en underbar födelsedag med mycket dans och tårta. Vi ses när jag kommer hem, så jag kan gratulera er på riktigt!
söndag 25 oktober 2009
tisdag 20 oktober 2009
Min första närkontakt med en SUPER-kändis
Då ska vi se vad som hänt sen jag skrev sist. Först och främst har jag skaffat ett jobb, vilket är makalöst lätt i den här staden. Jag gick helt enkelt in på ett bemanningsföretag och frågade om de hade något att erbjuda, och några dagar senare hade jag börjat jobba. Capital People heter företaget, och de hyr ut personal till olika hotell, barer, middagar med mera, ofta väldigt fina tillställningar.
Nu ikväll fick jag servera mat och plocka disk från "The Churchill Dinner", en sanslöst fin tillställning för "The most important people in all of Britain", som chefen sa innan vi började. Jag och min kollega Tom fick ansvar för bord 6, 7 och 16, så vi gick dit och kollade namnskyltarna för att se vilka vi skulle servera. Jag trodde inte mina ögon när jag såg vem jag skulle plocka disk ifrån:
MARGARET THATCHER!!!
(För de av er som inte vet vem detta är - Thatcher var Storbritanniens premiärminister mellan 1979 och -90)
Och inte nog med det - på bordet intill satt Storbritanniens nästa premiärminister, ledaren för Tory-partiet DAVID CAMERON!
Nog för att jag trodde att man skulle träffa någon enstaka kändis när man flyttat till London, men att man skulle servera mat och plocka disk från premiärministrar redan efter en månad, det hade jag ALDRIG kunna föreställa mig.
Kort sagt är jag väldigt "star-struck" just nu, kommer nog inte att smälta den här upplevelsen på ett bra tag. Min kollega Kristina tog ett kort efter jobbet för att visa hur överlycklig jag var!
Antar att många kommer att ställa frågan "Hurdan var Thatcher?", så jag kan lika gärna svara på det direkt: hon verkade trivas väldigt bra i sällskapet hon satt med, men var tydligen ganska trött (förståeligt med tanke på hennes 84 år bakom sig) och avlägsnade sig efter varmrätten. När jag plockade hennes tallrikar försökte jag fokusera på själva jobbet för att inte bli nervös och tappa något på henne, haha.
Nog om detta!
I söndags fortsatte jag frukost-traditionen med Sofia, denna gång med pannkakor i Camden. Tog en långpromenad dit, traskade genom Regent's Park och sedan längs den vackra kanalen som flyter genom Camden. Det skulle vara underbart att bo i det området, precis vid kanalen, och ha en liten båt precis utanför huset:
Söndagkvällen blev inte riktigt lika trevlig - vi hade strömavbrott från klockan 2 på eftermiddagen till långt fram på natten. Allt skolarbete jag hade tänkt göra fick jag skjuta upp till morgonen därpå, men jag lyckades hinna läsa lite ekonomi genom att tända ett tjugotal värmeljus. Jag fick även äta lite kall kyckling till kvällsmat, även detta upplyst av värmeljus:
Imorgon är det full fart som vanligt - först skola till klockan 1, sedan en företagspresentation med Accenture, ett av världens mest framstående företag inom Management Consulting (och Sveriges bästa arbetsplats under 2009!). Vore säkert jättekul att jobba där någon gång, men då får man ju å andra sidan inte plocka disk från Margaret Thatcher...
Hoppas att allt är bra därhemma i Sverige! Tänkte även passa på att fråga vad ni som läst min bok tyckte om den? Skicka gärna en liten recension!
Nu ikväll fick jag servera mat och plocka disk från "The Churchill Dinner", en sanslöst fin tillställning för "The most important people in all of Britain", som chefen sa innan vi började. Jag och min kollega Tom fick ansvar för bord 6, 7 och 16, så vi gick dit och kollade namnskyltarna för att se vilka vi skulle servera. Jag trodde inte mina ögon när jag såg vem jag skulle plocka disk ifrån:
MARGARET THATCHER!!!
(För de av er som inte vet vem detta är - Thatcher var Storbritanniens premiärminister mellan 1979 och -90)
Och inte nog med det - på bordet intill satt Storbritanniens nästa premiärminister, ledaren för Tory-partiet DAVID CAMERON!
Nog för att jag trodde att man skulle träffa någon enstaka kändis när man flyttat till London, men att man skulle servera mat och plocka disk från premiärministrar redan efter en månad, det hade jag ALDRIG kunna föreställa mig.
Kort sagt är jag väldigt "star-struck" just nu, kommer nog inte att smälta den här upplevelsen på ett bra tag. Min kollega Kristina tog ett kort efter jobbet för att visa hur överlycklig jag var!
Antar att många kommer att ställa frågan "Hurdan var Thatcher?", så jag kan lika gärna svara på det direkt: hon verkade trivas väldigt bra i sällskapet hon satt med, men var tydligen ganska trött (förståeligt med tanke på hennes 84 år bakom sig) och avlägsnade sig efter varmrätten. När jag plockade hennes tallrikar försökte jag fokusera på själva jobbet för att inte bli nervös och tappa något på henne, haha.
Nog om detta!
I söndags fortsatte jag frukost-traditionen med Sofia, denna gång med pannkakor i Camden. Tog en långpromenad dit, traskade genom Regent's Park och sedan längs den vackra kanalen som flyter genom Camden. Det skulle vara underbart att bo i det området, precis vid kanalen, och ha en liten båt precis utanför huset:
Söndagkvällen blev inte riktigt lika trevlig - vi hade strömavbrott från klockan 2 på eftermiddagen till långt fram på natten. Allt skolarbete jag hade tänkt göra fick jag skjuta upp till morgonen därpå, men jag lyckades hinna läsa lite ekonomi genom att tända ett tjugotal värmeljus. Jag fick även äta lite kall kyckling till kvällsmat, även detta upplyst av värmeljus:
Imorgon är det full fart som vanligt - först skola till klockan 1, sedan en företagspresentation med Accenture, ett av världens mest framstående företag inom Management Consulting (och Sveriges bästa arbetsplats under 2009!). Vore säkert jättekul att jobba där någon gång, men då får man ju å andra sidan inte plocka disk från Margaret Thatcher...
Hoppas att allt är bra därhemma i Sverige! Tänkte även passa på att fråga vad ni som läst min bok tyckte om den? Skicka gärna en liten recension!
tisdag 13 oktober 2009
Rättsväsendet i England överraskar positivt
I lördags ahde jag min första kontakt med den ökända brottsligheten i London. Det tog alltså en hel månad av exponering innan jag ens kände någon som blev drabbad. Följande hände vid Leicester Square:
Jag, Kasia, Oliver och Matt stod och pratade utanför Zoo bar, där vi sett Sverige-Danmark matchen nu i lördags. Fem-tio meter längre bort stod Emelie och Oscar, två svenska kompisar, och pratade utanför ingången till Zoo bar. Vi hade precis sett Sverige förlora nesligt och var påväg någonannastans.
Plötsligt märkte Emelie att någon börjat dra i hennes väska, så hon vände sig om och såg att en... person med drogrelaterade och sociala problem (pundare, om man inte ska vara politiskt korrekt) börjat rota i den och dragit upp hennes plånbok. Runtomkring stod kanske 150 människor, då Leicester Square är ett av de mest populära ställena på lördagkvällar. Detta avskräckte dock inte pundaren, utan han drog till sig plånboken och sprang iväg. Det var först nu som jag såg att han, Oscar och en av vakterna började springa, så vi andra följde efter. När vi kommit till en gata såg vi att Oscar och vakten fångat brottslingen, dragit ner honom på trottoaren och fått kontroll på honom.
Det var nu som det mest otroliga, från en svensks perspektiv, inträffade: det kom en POLISBIL ca 60 sekunder efter att stölden inträffat! Helt makalöst, från larm till ingripande gick det runt en minut, och herr tjuven blev gripen omedelbart. Senare kom två bilar till, en polisbuss och två civilspanare som troligtvis jobbade med narkotikabekämpning. Det visade sig nämligen att gärningsmannen hade en större mängd narkotika på sig, och får säkerligen lång tid att tänka över sina missgärningar på någon trevlig anstalt.
Många frågar mig ofta om jag inte känner mig hotad när man går hem sent på kvällen i en såpass stor stad. Det enkla svaret är: nej, inte alls. Man vet att det finns poliser och annan hjälp till hands om något skulle hända, och dessutom är det nästan alltid upplyst och välbefolkat dygnet runt. Jag har inte blivit rånad, bestulen eller ens hotad en, enda gång under min första månad här, vilket är mer än man kan säga om en genomsnittlig månad i Skara eller Skövde...
Kort sagt tycker jag inte att någon ska vara rädd för brottslighet när han/hon åker eller flyttar hit. Med lite sunt förnuft och lokalsinne kommer man långt, och man är inte särskilt utsatt alls.
Hoppas detta lugnade alla eventuella oroliga föräldrar som undrar hur deras söner har det i storstaden!
Jag, Kasia, Oliver och Matt stod och pratade utanför Zoo bar, där vi sett Sverige-Danmark matchen nu i lördags. Fem-tio meter längre bort stod Emelie och Oscar, två svenska kompisar, och pratade utanför ingången till Zoo bar. Vi hade precis sett Sverige förlora nesligt och var påväg någonannastans.
Plötsligt märkte Emelie att någon börjat dra i hennes väska, så hon vände sig om och såg att en... person med drogrelaterade och sociala problem (pundare, om man inte ska vara politiskt korrekt) börjat rota i den och dragit upp hennes plånbok. Runtomkring stod kanske 150 människor, då Leicester Square är ett av de mest populära ställena på lördagkvällar. Detta avskräckte dock inte pundaren, utan han drog till sig plånboken och sprang iväg. Det var först nu som jag såg att han, Oscar och en av vakterna började springa, så vi andra följde efter. När vi kommit till en gata såg vi att Oscar och vakten fångat brottslingen, dragit ner honom på trottoaren och fått kontroll på honom.
Det var nu som det mest otroliga, från en svensks perspektiv, inträffade: det kom en POLISBIL ca 60 sekunder efter att stölden inträffat! Helt makalöst, från larm till ingripande gick det runt en minut, och herr tjuven blev gripen omedelbart. Senare kom två bilar till, en polisbuss och två civilspanare som troligtvis jobbade med narkotikabekämpning. Det visade sig nämligen att gärningsmannen hade en större mängd narkotika på sig, och får säkerligen lång tid att tänka över sina missgärningar på någon trevlig anstalt.
Många frågar mig ofta om jag inte känner mig hotad när man går hem sent på kvällen i en såpass stor stad. Det enkla svaret är: nej, inte alls. Man vet att det finns poliser och annan hjälp till hands om något skulle hända, och dessutom är det nästan alltid upplyst och välbefolkat dygnet runt. Jag har inte blivit rånad, bestulen eller ens hotad en, enda gång under min första månad här, vilket är mer än man kan säga om en genomsnittlig månad i Skara eller Skövde...
Kort sagt tycker jag inte att någon ska vara rädd för brottslighet när han/hon åker eller flyttar hit. Med lite sunt förnuft och lokalsinne kommer man långt, och man är inte särskilt utsatt alls.
Hoppas detta lugnade alla eventuella oroliga föräldrar som undrar hur deras söner har det i storstaden!
fredag 9 oktober 2009
Jiu-jitsu, Tate Modern och T-shirts
Nu har redan ännu en vecka gått, det är helt galet hur fort tiden går när man har roligt. En slags vardag har nu börjat infinna sig, där man faktiskt lägger sig i tid på kvällarna, går i skolan på dagarna, äter på (nästan) bestämda tider och så vidare. Däremellan försöker man såklart hinna ha roligt med skolkamraterna, uppleva sevärdheter och i allmänhet leva ett gott studentliv.
Den största nyheten den här veckan är väl att jag börjat träna Jiu-Jitsu. För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är en kampsport med rötter i medeltidens japan. Samurajerna utvecklade jitsun så att obeväpnade krigare skulle kunna försvara sig mot tungt beväpnade motståndare, som ofta bar både ringbrynjor, sköldar och svärd. Jitsun går därför ut på att använda motståndarens rörelser emot honom, och därmed få honom ur balans. Jag fick upp ögonen för sporten för några veckor sen, och träningarna är vansinnigt roliga. Vår ledare, eller Sensei, skriker ut kommandon på japanska, och man försöker göra rätt rörelser för rätt kommando, annars blir det armhävningar.
Skolan rullar på för fullt, vi har föreläsningar och seminarier som alla behöver förberedande läsning. Sen har vi även en kurs i bokföring som kräver stora mängder praktiskt arbete, och en kurs i kommunikation där vi redan fått ett stort grupparbete runt halsen. Självklart har jag också börjat fylla upp min (kvarvarande) lediga tid med andra aktiviteter: har gått med i skolans investerarklubb, skandinaviska sällskap, ska delta i en företagartävling och söker extrajobb för fullt!
Ändå känner jag mig aldrig riktigt stressad - jag hinner med allt jag vill och hinner ha roligt däremellan. Igårkväll var det till exempel inflyttningsfest hos en kompis, med god mat och dryck samt många nya trevliga bekantskaper.
Hur har ni det i Sverige allihop? Släng gärna iväg ett mail med en liten statusrapport! Det är alltid kul att få lite uppdateringar från hemlandet.
Ta hand om er allihop!
Tate modern - gick dit i lördags
..och åt en väldigt kulturell lunch på deras kulturella kulturcafé.
London Eye by night - makalöst vackert. Byggnaden till höger är the City Council, som skiftar i färg under natten.
Jag investerade i några t-shirts med universitetets namn på - lite turistvarning kanske, men det ska fanimej synas vart man gått nånstans ;)
Den största nyheten den här veckan är väl att jag börjat träna Jiu-Jitsu. För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är en kampsport med rötter i medeltidens japan. Samurajerna utvecklade jitsun så att obeväpnade krigare skulle kunna försvara sig mot tungt beväpnade motståndare, som ofta bar både ringbrynjor, sköldar och svärd. Jitsun går därför ut på att använda motståndarens rörelser emot honom, och därmed få honom ur balans. Jag fick upp ögonen för sporten för några veckor sen, och träningarna är vansinnigt roliga. Vår ledare, eller Sensei, skriker ut kommandon på japanska, och man försöker göra rätt rörelser för rätt kommando, annars blir det armhävningar.
Skolan rullar på för fullt, vi har föreläsningar och seminarier som alla behöver förberedande läsning. Sen har vi även en kurs i bokföring som kräver stora mängder praktiskt arbete, och en kurs i kommunikation där vi redan fått ett stort grupparbete runt halsen. Självklart har jag också börjat fylla upp min (kvarvarande) lediga tid med andra aktiviteter: har gått med i skolans investerarklubb, skandinaviska sällskap, ska delta i en företagartävling och söker extrajobb för fullt!
Ändå känner jag mig aldrig riktigt stressad - jag hinner med allt jag vill och hinner ha roligt däremellan. Igårkväll var det till exempel inflyttningsfest hos en kompis, med god mat och dryck samt många nya trevliga bekantskaper.
Hur har ni det i Sverige allihop? Släng gärna iväg ett mail med en liten statusrapport! Det är alltid kul att få lite uppdateringar från hemlandet.
Ta hand om er allihop!
Tate modern - gick dit i lördags
..och åt en väldigt kulturell lunch på deras kulturella kulturcafé.
London Eye by night - makalöst vackert. Byggnaden till höger är the City Council, som skiftar i färg under natten.
Jag investerade i några t-shirts med universitetets namn på - lite turistvarning kanske, men det ska fanimej synas vart man gått nånstans ;)
fredag 2 oktober 2009
En vecka som gick fort
Nu var det ett tag sen man skrev - jag ber ödmjukast om ursäkt för det lilla uppehållet, skolan har börjat och jag har fullt upp med allting. Det jänns dock som att jag börjar få lite ordning - jag har fixat ett bankkonto, har registrerat mig för alla kurser (kommer bland annat att läsa franska under hela första året), börjat gå på föreläsningar och börjat hitta inne i stan. När man kollar igenom veckans bilder ser man att man umgåtts med mycket folk, men även hunnit med lite sightseeing och turistgrejer. Vad gäller skolan har de första föreläsningarna satt ett högt tempo direkt, men allting är väldigt intressant och utmanande.
Jag har även märkt att britter i allmänhet är väldigt strikta när det gäller tider: på vår första föreläsning om ekonomi (Principles of Economics) förklarade föreläsaren att föreläsningen alltid börjat fem över, och är man sen är man absolut förbjuden att gå in. Detta är faktiskt ganska skönt, man slipper allt oväsen när folk kommer in en kvart för sent och ska sätta sig mitt i föreläsningssalen. Iallafall började han implementera de strikta reglerna direkt: när vi kom tillbaka efter pausen började han föreläsa på minuten fem över. En minut senare, alltså sex minuter över, öppnades dörren och en försenad elev stack in huvudet genom dörren. Det borde han eller hon inte ha gjort, för vår föreläsare fullkomligt gapade ut över hela salen: "You are LATE! GO AWAY!". Behöver jag säga att INGEN kommer att komma för sent till hans föreläsningar igen? :D
Här kommer några bilder från veckan som gått!
Den här utsikten kan jag njuta av varje dag när jag går mellan skolans olika campus
Vi firade Marie's födelsedag med att äta lite chodladkaka - och efterssom hon kommer från Japan var vi tvungna att äta med pinnar...
"The Business People"! Hamnade på en fest i källaren till Commonwealth Halls, och träffade massor av andra businesselever.
Åt lunch med Vitus (från Holland) på en trevlig kinarestaurang i China Town. All you can eat for 5 pounds!
Kvällspromenad med Ian (från USA) och Patricia (från Filippinerna) längs med Themsen.
Jag har även märkt att britter i allmänhet är väldigt strikta när det gäller tider: på vår första föreläsning om ekonomi (Principles of Economics) förklarade föreläsaren att föreläsningen alltid börjat fem över, och är man sen är man absolut förbjuden att gå in. Detta är faktiskt ganska skönt, man slipper allt oväsen när folk kommer in en kvart för sent och ska sätta sig mitt i föreläsningssalen. Iallafall började han implementera de strikta reglerna direkt: när vi kom tillbaka efter pausen började han föreläsa på minuten fem över. En minut senare, alltså sex minuter över, öppnades dörren och en försenad elev stack in huvudet genom dörren. Det borde han eller hon inte ha gjort, för vår föreläsare fullkomligt gapade ut över hela salen: "You are LATE! GO AWAY!". Behöver jag säga att INGEN kommer att komma för sent till hans föreläsningar igen? :D
Här kommer några bilder från veckan som gått!
Den här utsikten kan jag njuta av varje dag när jag går mellan skolans olika campus
Vi firade Marie's födelsedag med att äta lite chodladkaka - och efterssom hon kommer från Japan var vi tvungna att äta med pinnar...
"The Business People"! Hamnade på en fest i källaren till Commonwealth Halls, och träffade massor av andra businesselever.
Åt lunch med Vitus (från Holland) på en trevlig kinarestaurang i China Town. All you can eat for 5 pounds!
Kvällspromenad med Ian (från USA) och Patricia (från Filippinerna) längs med Themsen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)