Mitt livs galnaste födelsedagspresent

Innan jag börjar skriva det här inlägget vill jag erkänna en sak som är viktig att känna till när man läser resten av historien: Jag är FRUKTANSVÄRT höjdrädd. Det kvittar om jag är högt uppe inomhus eller utomhus, på en stege eller i en lång trappa, i ett flygplan eller om jag kör bil över en bro - jag får en sjunkande, snurrande känsla i magen och är ÖVERTYGAD om att jag kommer att ramla ner. Ofta börjar hjärnan fantisera om vad som händer när (inte om) jag faller. Jag behöver inte ens vara högt upp själv - när min kompis Daniel berättade om hur han klättrade upp i ett vindkraftverk och tittade ut över bygden där jag bor ville jag bara låsa in mig i en jordkällare nere på den säkra marken. Med detta sagt - här kommer historien om mitt livs galnaste present:

Som jag skrivit om tidigare fyllde jag 20 år förra söndagen, och min bror Bertil fyllde 30 för två veckor sen. Idag hade vi bjudit in släkt och vänner till våra föräldrars lägenhet i Skara för att fira ordentligt, och det blev väldigt trevligt. Bland alla härliga gäster återfanns min kära kusin Anna med familj (sambon Björn och deras glada ungar Elsa och Olle). Anna är dessutom min Gudmor, så det var självklart att hon kom och firade denna dag.

En sak som är säker om Anna och Björn är att de rest mycket. Efter att ha jobbat på kryssningsfartyg i flera år har de senare "globetrottat" som få andra. Anna har även varit au pair i Australien i nästan ett år, så jag har fått många värdefulla resetips och en massa namn på platser som jag borde besöka under resans gång.

Anna och Björn gav mig och min bror helt olika presenter: min bror fick två, säkert jättefina, flaskor vin, och jag fick ett litet papper. Men innehållet på det där pappret kommer att bli en riktigt stor utmaning för mig: det var ett presentkort på Bridge Climbing upp på Sydney Harbour Bridge!!


Såhär ser bron alltså ut, och det är ingen liten fjantig gång över bilarnas körbanor på bron, utan man klättrar upp på själva toppen av brons valvbåge. Det är 134 livsfarliga meter över havet, i det här fallet rakt över hamnen i Sydney. För mer information om själva klättringen se denna länk:
http://www.bridgeclimb.com/

Nu gäller det alltså att se om jag lyckas överkomma min höjdskräck och gå upp på bron. Det står iochförsig på deras hemsida att många använt broklättring som en sorts "terapi" mot höjdskräck, men det är säkert bara ett reklamtrick för att locka dit hopplösa fall som mig. Klarar jag av att klättra upp på bron så kommer jag nog definitivt inte vara rädd när jag kör bil över bron till Torsö (som jag är nu).

Så tack för den fina presenten, Anna och Björn, nu återstår det att se om jag vågar eller inte!